Vi arbetar med en mängd olika konstnärspolitiska frågor. De som vi för tillfället definierar som särskilt viktiga är våra fokusfrågor. I den här sektionen presenterar frågorna och hur vi arbetar med dom. Just nu har vi särskilt fokus på enprocentsregeln, konstnärlig frihet och armlängds avstånd, MU-avtalet och kultursamverkansmodellen. I den här sektionen presenterar vi vårt arbete när det gäller fokusfrågorna, samt artiklar som på olika sätt belyser och fördjupar dessa frågor.
Enprocentsregeln
Enprocentsregeln är en princip för finansiering av offentlig konst som innebär att en procent av budgeten för byggprojekt avsätts för konstnärliga gestaltningar. Den tillämpas av 55% av regionerna och 41% av kommunerna i Sverige och gör att det skapas många gestaltningsuppdrag för konstnärer när det byggs mycket. Vi arbetar för att fler regioner och kommuner skall införa regeln.
Konstnärlig frihet och armlängds avstånd
Den konstnärliga friheten hotas i dag från flera håll. Många konstnärer som gestaltar företeelser i samhället och utmanar normer lever under ständiga hot. Vi ser också en oroväckande trend där politiker i högre grad styr över konstens innehåll och sätter principen om en armlängds avstånd ur spel vilket också är ett hot mot demokratin. Konstnärernas Riksorganisation har därför i år startat plattformen Artistic Freedom Watch där professionella bild- och formkonstnärer kan anmäla om de upplevt att deras konstnärliga frihet blivit inskränkt.
MU-avtalet
MU-avtalet är en förkortning för Avtalet för medverkans- och utställningsersättning. Avtalet slöts mellan Konstnärernas Riksorganisation, Svenska Tecknare, Svenska Fotografers Förbund och svenska staten 2009 och reglerar hur konstnärer skall ersättas vid utställningsuppdrag. Det är bindande för statliga utställningsarrangörer och skall vara vägledande även för andra offentligt finansierade arrangörer. Vi agerar för att det skall tillämpas på bästa sätt.
Kultursamverkansmodellen
Genom den så kallade kultursamverkansmodellen fördelas statliga medel till regionala och kommunala konstinstitutioner över hela landet och är därmed en viktig del av konstens infrastruktur. Nyligen har modellen utretts av svenska staten och vi har kommit med flera inspel, träffat utredningen och lämnat ett remissvar. Därför har vi lagt extra krut på den frågan detta år. Läs mer om kultursamverkansmodellen och hur vi jobbar för att påverka den regionala kulturpolitiken.
Trygghetssystemen
Socialförsäkringssystemet och andra arbetsmarknadspolitiska- och näringslivspolitiska regelverk måste fungera som trygghet även för konstnärer med oregelbundna inkomster och som både är företagare och anställda samtidigt, så kallade kombinatörer. Aktuella statliga utredningar på området är SGI-utredningen (SOU 2023:30) och a-kasseutredningen (SOU 2020:37) som innehåller viktiga förslag för egenföretagande bild- och formkonstnärer. I båda dessa föreslås stärkt social trygghet för frilansare och kombinatörer genom bättre tillgång till sjuk- och föräldrapenning och arbetslöshetsförsäkring för dessa grupper.
Under de senaste 70 åren har konstnärliga rättigheter debatterats och deklarerats av statliga och internationella organisationer, men få känner till exakt vad dessa är. Hur ska vi egentligen förstå begrepp som konstnärlig frihet, kulturell välfärd och armlängds avstånd? Konstnärernas Riksorganisations förbundsjurist Katarina Renman Claesson reder ut begreppen ur ett juridiskt perspektiv och uppmanar oss att sprida kunskapen om kulturella rättigheter.
"Med alla de begrepp som används då vi ska diskutera rätten att få utöva och få tillgång till fri kultur är det inte svårt att förstå att det inte finns en klar bild av vad som egentligen gäller. Viktigt nu är att sprida kunskapen om att våra rättigheter som medborgare och kulturskapare ställer krav på det offentliga, och kanske än mer att de politiker och tjänstemän som utövar den offentliga makten vet vad de lovat oss medborgare och världen. Vi kan ju börja med sakliga och opartiska beslut i valet av konst och konstnärer samt skälig ersättning så snart det offentliga är uppdragsgivare eller köpare." ◾️
Artikeln publicerades först i Konstnären nr 2 2023.
Kultursamverkansmodellen är en modell för att fördela statliga medel till kulturverksamheter i landets 20 regioner. I en process där staten, regioner och kommuner samverkar i dialog med civilsamhället och det fria kulturlivet, fördelas medel till ca 250 verksamheter inom sju olika konst- och kulturområden varav professionell bild- och formkonst är en. Medlen fördelas med utgångspunkt i regionala kulturplaner som regionerna tar fram vart 3-4 år. Att på olika sätt engagera oss i kulturplaneprocessen är ett viktigt sätt för oss att försöka påverka den regionala kulturpolitiken.Vi lämnar våra synpunkter och förslag på de regionala kulturplanerna när de går på remiss och deltar om det är möjligt i dialogmöten med regionen. Remissyttrandena tas fram i samarbete med våra regionala företrädare.
Välkommen att prenumerera på Konstnärernas Riksorganisations konstnärspolitiska nyhetsbrev. Nyhetsbrevet skickas ut cirka 4 gånger per år och ger dig en snabb översikt över aktuella politiska frågor som är viktiga för konstnärskåren. Det riktar sig i första hand till politiker eller tjänstepersoner med ansvar för kulturpolitiken på statlig, regional eller kommunal nivå.