Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF) företräder tillsammans över 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.
Inledning
KRO/KIF arbetar aktivt med frågor som angår bild- och formkonsten i den regionala kulturverksamheten. Det egna skapandet får oss människor att reflektera och tänka, det fördjupar det viktiga offentliga samtalet och verkar gränsöverskridande. Den fria konsten svarar mot ett stort behov hos oss människor att förstå världen och varandra; vi behöver den för att må bra och fungera som individer och i samhället. Ett vitalt och utforskande konstliv kräver emellertid att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor. Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Detta innebär ett gyllene tillfälle att påverka och forma framtiden även för det regionala konstlivet.
Bild- och formkonstnärer är den konstnärliga yrkesgrupp som har lägst inkomster, visar Konstnärsnämnden i flera rapporter. Det är också den yrkesgrupp som har flest andel kvinnor. Konstnärernas Riksorganisation och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare har nyligen sammanställt en ny stor konstnärsenkät (2014). Denna visar att 63 procent av konstnärerna i Kronobergs län har en månadsinkomst på 13 300 eller mindre, vilket kan jämföras med den genomsnittliga månadsinkomsten i länet som enligt SCB var 21 123 kronor (år 2012). Bara 6 procent av konstnärerna i länet har en månadsinkomst på 25 001 kronor eller mer. Hälften av konstnärerna i Kronobergs län uppger att de arbetar med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är ett slöseri med länets konstnärliga kompetens. Cirka 16 procent av konstnärerna uppger att de tvingats tacka nej till att medverka i en utställning för att ersättningen och villkoren är så dåliga att de inte har haft råd att medverka, och nio av tio har vid något tillfälle inte fått utställningsersättning vid utställningar. Detta gör Kronoberg till en av de regioner i Sverige som är sämst på att efterfölja MU-avtalet i praktiken. Vi anser att dessa siffror är värda att ta på allvar.
Även om det finns mycket som är glädjande för bild- och formområdet i Kronobergs kulturplan, kommer vi här att fokusera på de delar som vi tycker kan förbättras ytterligare med bakgrund av länets konstnärskårs utsatta arbetssituation.
Remissvarets struktur
KRO/KIF har i sitt arbete med kultursamverkansmodellens implementering lyft fram ett antal särskilt viktiga frågor i anslutning till bild- och formområdet. Dessa är medverkans- och utställningsersättning, (MU-avtalet), regionala resurscentrum för bild- och formområdet, jämlikhet inom konsten, procentregeln för offentlig konstnärlig gestaltning, konstens egenvärde och principen om en armlängds avstånd. Det är framförallt utifrån dessa frågor som detta remissvar kommer att behandla den regionala kulturplanen för Kronobergs län. Vi vill emellertid börja med några övergripande kommentarer.
Övergripande kommentarer
Att regionen arbetar utifrån ”principen om armlängds avstånd” när det kommer till anslagsgivningen inom alla konstområden (s. 6) ser vi som föredömligt. Vi vill betona att det ekonomiska stödet till kulturen ska baseras på konstnärliga, kreativa och kvalitativa kriterier. För att garantera diskussion, kritisk granskning och utveckling av kulturbegreppet är det viktigt att de konstnärliga och kvalitativa bedömningarna inte görs av den politiska sfären utan av sakkunniga ämnesexperter, konstnärer och konstnärliga ledare.
Regionförbundet södra Småland och Landstinget Kronoberg använder sig av ett nyanserat kulturbegrepp med flera dimensioner (s. 7) som också bejakar konstens egenvärde.
Vi gläds naturligtvis åt att Regionförbundet södra Småland och Landstinget Kronoberg strävar efter att en procent av byggnadskostnaderna ska gå till konstnärlig gestaltning, liksom att man skriver att man implementerar MU-avtalet vid avtalsskrivningar på konstområdet inom flera konstinstitutioner. Vi saknar dock en mer fördjupad diskussion angående implementeringen av dessa två reformer, särskilt eftersom en egen enkätundersökning som KRO/KIF genomfört tyder på att utställningsarrangörer inom Kronoberg/Södra Småland inte efterlever MU-avtalet i praktiken.
Att Regionförbundet södra Småland och Landstinget Kronoberg gör ambitiösa satsningar på såväl samtidskonsten såsom konstens internationalisering genom insatser som Artists in Residence anser vi vara mycket positivt. Vi skulle gärna se att man utreder möjligheterna till ett konstnärligt resurscentrum för att ytterligare stärka den regionala infrastrukturen på konstområdet.
Att Regionförbundet södra Småland och Landstinget Kronoberg arbetar för att kulturskapare ska få bättre förutsättningar i regionen (s. 9) är mycket bra, även om vi saknar en diskussion kring hur detta kan genomföras i praktiken.
Jämställdhet, s. 18
KRO/KIF observerar att Regionförbundet södra Småland och Landstinget Kronoberg arbetar medvetet med jämställdhet. Bild- och formområdet har historiskt sett varit mycket snedfördelat vad det gäller kön med en majoritet yrkesverksamma kvinnor, men med män överrepresenterade i statistiken över stipendietagare liksom bland de konstnärer som får ställa ut sina verk. Med den här bakgrunden är det utmärkt att kulturplanen diskuterar mer konkreta åtgärder för hur man kan få in ett jämställdhetsperspektiv på kulturområdet. Det är positivt att länet har en ambition att föra könsuppdelad statistik för att öka kunskapsunderlaget. Vi önskar att man på bild-och formområdet tar hänsyn till könsfördelning vid t.ex. inköp av konst, fördelning av stipendium och utställningar.
KRO/KIF föreslår att
- regionen tar hänsyn till könsfördelning vid inköp av konst och konstnärliga uppdrag, fördelning av stipendium och utställningar i jämställdhetsstatistiken.
Kulturmiljö, s. 28
Vi gläds åt att kulturmiljön har en så stor prioritet i Kronobergs län. Det är utmärkt att det utarbetas en strategi på området. Enprocentsregeln nämns och behandlas i kapitlet bild- och form (s. 35), men kan med fördel hänvisas till redan i detta avsnitt. KRO/KIF vill även uppmuntra länet att ta in professionella konstnärer i dialogen och utformandet av kulturmiljön.
KRO/KIF föreslår att
- Konstnärerna bjuds in i dialogen om, presentationen av och i utformandet av kulturmiljön.
Hemslöjdsfrämjande verksamhet, s. 33
”Hemslöjden är en aktiv part i att utveckla infrastrukturen för bild- och formområdet i länet och stärka förutsättningarna för konsthantverket och länets konsthantverkare att utvecklas”, står det på s. 33 i kulturplanen. KRO/KIF vill göra länet uppmärksamma på att frågor rörande konsthantverket behandlas under rubriken ”Hemslöjdsfrämjande verksamhet” och inte, som brukligt, i samband med bildkonsten. Vi anser att konsthantverket istället borde avhandlas tillsammans med bildkonsten. Det finns två anledningar till detta; dels vill vi understryka skillnaden mellan slöjden och konsthantverket, men även betona kopplingen mellan bildkonsten och konsthantverket. Visserligen finns en gråzon mellan professionella konsthantverkare och så kallade yrkesslöjdare. Oavsett detta har slöjden och konsthantverket liksom slöjden och bildkonsten olika behov och förutsättningar. Konsthantverket är mer en del av samtidskonstscenen.
KRO/KIF föreslår att
- Konsthantverket tas upp i samband med bildkonsten och inte under rubriken hemslöjd.
Bild- och form, s. 35
Det är utmärkt att man arbetar med en bild-och formstrategi i länet. Vi får det samlade intrycket att Regionförbundet södra Småland och Landstinget Kronoberg ger konsten en hög prioritet, vilket naturligtvis är glädjande. Vidare görs det mycket intressanta satsningar på den samtida konsten. Det är mycket bra att man tillsammans med Jönköpings och Kalmars län genomför en förprojektering för att göra en ansökan om Manifesta 2018 – The European Biennal of Contemporary Art, och initiativet kan inte annat än berömmas även om ansökan inte gick igenom. Det är utmärkt att enprocentsregeln känns till och används. Att båda regionens inköp av konst och enprocentsregeln har det explicita målet att främja regionens eget konstliv är positivt.
Kronobergs län har en god ambition att en procent av alla byggnadskostnader ska gå till konstnärlig gestaltning i de två kommunerna Växjö och Ljungby. Enprocentsregeln är en viktig fråga för KRO/KIF då det innebär utformningen av intressanta, utmanande och attraktiva offentliga miljöer samtidigt som man skapar arbetstillfällen för konstnärer. Vi har emellertid några rekommendationer. För det första skulle vi gärna vilja se att enprocentsregeln appliceras i större utsträckning än i nuläget. Även om det är positivt att två kommuner följer rekommendationen, skulle vi gärna vilja att de tre övriga kommunerna också gjorde det, och inte bara ibland och i varierande grad. Vi skulle önska att enprocentsregeln tillämpades på projekt från och med 10 miljoner istället för 20 miljoner såsom är fallet i nuläget. Vidare föreslår vi att man vid projekt på under 10 miljoner lägger enprocentspengarna i en särkskild pott som kan användas till områden som regionen vill satsa extra på.
Vi vill även betona att det ska gälla minst en procent. Det vore bra om det togs fram en policy för arbetet med enprocentsregeln, då detta är ett komplext område. En årlig uppföljning av hur enprocentsregeln har använts för ny-, om- och tillombyggnader av offentliga fastigheter och offentlig infrastruktur bör genomföras. I regionens dokument ”Årsrapport 2013-Region Kronoberg” kan vi läsa att strategiska samtal om enprocentsregeln har ägt rum. Vi saknar emellertid en koppling mellan resultaten av dessa samtal och kulturplanen.
Det är bra att MU-avtalet omnämns som ett gemensamt mål och att Kronobergs län verkar för att skriva in dessa villkor och riktlinjer vid avtalsskrivningar med de regionala kulturinstitutionerna, men vi skulle gärna se en diskussion om dess betydelse som är längre än en fotnot. KRO/KIF vill även poängtera att MU-avtalet består av två delar: ersättning för medverkan såväl som utställning. Tyvärr glöms den del av avtalet som berör ersättningen för medverkan alltför ofta bort. Idag tvingas konstnärer, även majoriteten av de yrkesverksamma, att arbeta gratis vid utställningar i regionen. På så sätt subventionerar konstnärerna konsthallarna genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får bara ersättningen för visningen av verken, inte för all den tid som läggs ned på arbetet med en utställning. Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara fullkomligt otänkbart att inte arvodera skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna. KRO/KIF verkar för en radikal förändring i synen på ersättning till konstnärer. Vi tycker att det är självklart att dessa ska arvoderas likvärdigt med andra kulturutövare.
Medverkansersättningen bör grunda sig på KRO/KIF:s och KLYS arvodesrekommendationer om 750 kr per timme (F-skatt). Genom att omnämna MU-avtalet i kulturplanen och tydligt prioritera detta i regionens egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel. För att regionens utställningsarrangörer ska kunna betala MU-avtalsenliga ersättningar behövs alltså höjda anslag. Mindre konsthallar har, sett till deras nuvarande finansiering, begränsande möjligheter att betala ut medverkansersättning. Därför är det viktigt att Kronobergs län avsätter resurser och äskar medel från staten, som har skrivit under ramavtalet om medverkans- och utställningsersättning.
Det är mycket bra att man ska utarbeta ett regionalt program för Artists in Residence. Denna satsning kan skapa förutsättningar för nya konstnärliga samarbeten och ge upphov till nya arbetstillfällen, liksom erbjuda internationell kompetensutveckling. Kronobergs län skulle med fördel även kunna utreda möjligheterna till en hållbar finansiering av ett resurscentrum, vilket kan liknas vid en paraplyverksamhet som samlar och samordnar konstnärer, utställningsverksamheter, uppdragsgivare och andra regionala resurser som konstkonsulenter, kollektivverkstäder och centrumbildningar. Ett resurscentrum har därmed potentialen att utveckla hela regionens infrastruktur, däribland utformningen av nya utställningsarenor, marknader och mötesplatser för konsten och dess intressenter. Förslagsvis kan man utnyttja de befintliga infrastrukturerna på Italienska palatset för att genomföra detta.
KRO/KIF föreslår att
- Enprocentsregeln tillämpas i en större utsträckning än i nuläget. Minimibeloppet för att använda sig av enprocentsregeln bör sänkas från 20 miljoner till 10 miljoner, och vid projekt på en mindre summa skulle man kunna lägga pengar i en särskild pott som kan användas då regionen vill satsa på större projekt som berör konstnärlig gestaltning i den offentliga miljön.
- Regionförbundet södra Småland och Landstinget Kronoberg skriver in i den regionala kulturplanen hur MU-avtalet, både utställningsersättningen och medverkansersättningen, ska kunna tillämpas i länet och dess kommuners alla utställningsarenor. En plan för hur MU-avtalet kan implementeras på regional såväl som kommunal nivå bör upprättas. Regionen bör erbjuda sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän och utställningsarrangörer en workshop om MU-avtalet, åtminstone vartannat år. Detta bör budgeteras. Regionen bör årligen redovisa hur MU-avtalet har implementerats i regionen.
- Regionförbundet södra Småland och Landstinget Kronoberg undersöker möjligheterna till ett resurscentrum som ska göra särskilda insatser för att stötta bild- och formkonstnärer, stimulera efterfrågan på konst och bidra till nya arbetstillfällen för konstnärer, som ofta verkar under svåra ekonomiska och sociala villkor. Detta resurscentrum bör erbjuda rådgivning som är anpassat efter bild- och formkonstnärers behov och utvecklas till en fysisk mötesplats som strategiskt samlar och samordnar det regionala konstlivet, myndigheter och näringsliv.
- Regionförbundet södra Småland och Landstinget Kronoberg engagerar bildkonstnärer i olika sammanhang, exempelvis inom utbildningsväsendet, i arbetet med stadsplaner och i olika utvecklingsprocesser. Se konstnärerna som en resurs och sikta på att skapa fler arbetstillfällen för fria kulturskapare. Arbeta utifrån målet att skäliga ersättningar alltid ska betalas till professionella konstnärer i alla arrangemang initierade av regionen.
Kommentar till ”Kultursamverkansmodellen budget 2015- underlag”
KRO/KIF har tagit del av Regionförbundet södra Småland och Landstinget Kronoberg underlag för budgetprioriteringar för kultursamverkansmodellen, och även om denna inte ingår i den faktiska kulturplanen, skulle vi gärna vilja lämna några kommentarer. Vi tycker att det är glädjande att bild-och formområdet har fått en så stor prioritet i länet genom satsningar på Artists in Residence, tillämpningen av enprocentsregeln och Kronobergs utveckling av konstområdet. Vi ser positivt till att man har vikt minst 100 000 kronor till MU-avtalet. Vi vill emellertid upplysa regionen om att enprocentsregeln ska tillämpas även vid nybyggnationer och inte bara vid om-och tillbyggnationer såsom den nuvarande ordalydelsen låter förstå. Det vore även bra att budgetera för ett eventuellt utvecklingsarbete med ett resurscentrum om regionen finner det lämpligt.
KRO/KIF föreslår:
- Följande omformulering på s. 5: ”Inverkan på landstingets budget 2015: I budget för ny-, om- och tillbyggnationer”.
- Att det budgeteras för upprättande av ett resurscentrum, eller åtminstone en förstudie.
- Att det budgeteras för årliga workshops och fortbildningar för enprocentsregeln respektive MU-avtalet.
- Att budgeten för MU-avtalet fördubblas.
Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något.
Vänliga hälsningar,
Åke Bergqvist, konstnär och talesperson KRO i Kronoberg
Katarina Jönsson Norling, konstnär och riksordförande Konstnärernas Riksorganisation
Johan Wingestad, konsthantverkare och ordförande Sverige Konsthantverkare och Industriformgivare