KONSTNÄREN #3 2015

Varför reser vi monument och vad har de egentligen för syfte? Robert Stasinski följer en intensiv debatt som rasat på kultursidor, konstskolor, parlament och torg i närmare ett halvt sekel
Text: 

 

”Han ville skapa ett gigantiskt hålrum, en mörk urgröpning vilket skulle vara det enda lämpliga monument till alla de miljoner som dog under kriget”

Författaren Robert Musil sade en gång ”det finns inget i världen så osynligt som monument” och detta stämmer nog mer idag än någonsin. De senaste 30-40 åren har idén om monumentet och dess historiska funktion alltmer kommit att ifrågasättas.

monument2.png

Media Folder: 

En sista önskan!

Ingress: 
Det här blir min sista ledare. Efter sju år är det nu dags för mig att lämna KONSTNÄREN. Det har inte varit ett lätt beslut att lämna en tidning som har varit så viktig, givande och rolig att arbeta med.
Han är videokonstnären som vann tävlingen om att göra det allra svåraste, minnesplatserna för 22 juli-massakern i Norge. KONSTNÄREN träffar Jonas Dahlberg för ett samtal om offentlig konst, högerextrema vindar och mediernas klickokrati.
Text: 

Vi åker bil. Jonas Dahlberg har hämtat upp mig vid Gullmarsplan i ett av de ösregn som kom att utmärka den här sommaren. Hit och dit över stan åker vi, Jonas med sin regnjacka och jag med inspelningsutrustningen i framsätet. Vi är på en roadtrip mellan hans olika offentliga uppdrag som håller på att färdigställas. Han håller även på med det sista inför sin separatutställning “Diorama” på Galerie Nordenhake i höst.

jdahlberg1.jpg

Media Folder: 
Vad har graven och de riter som omger denna egentligen för betydelse för oss? Med utgångspunkt från Hegels Andens fenomenologi beskriver Hans Ruin graven som ett konstföremål som skapas kring de fysiska resterna av ett liv.
Text: 

I Andens fenomenologi (1807) beskriver Hegel hur den mänskliga anden under sin historiska vandring faller isär i två skilda etiska substanser, den gudomliga och den mänskliga lagen.[1] Den mänskliga lagen förkroppsligas i staten, medan den gudomliga lagen i första hand uppbärs av familjen. Inom ramen för staten känner människan igen sig själv som en universell varelse bunden av universella plikter, medan familjesystemet binder henne till en inre ”omedveten” etisk ordning.

Prenumerera på RSS - KONSTNÄREN #3 2015