Bildkonstnärer är den konstnärsgrupp som har svårast ekonomisk situation idag. Gruppen har de senaste åren till och med sett en krympande realinkomst. Detta trots ett ökat intresse för bildkonst, bland annat manifesterat i att allt fler går på konstutställningar och försäljnings-rekord i konsthandeln. Kulturdepartementet har därför påbörjat ett arbete med att ta fram en nationell handlingsplan för bild- och formkonsten med syfte att stärka arbetsvillkoren för konstnärer.
Ett grundproblem är att de värden som konsten genererar i allt för liten utsträckning kommer konstnärerna till del. Trots den lagstadgade följerätten, som ska ge konstnärerna en liten del av denna värdestegring, vidarebefordrar konsthandeln alltför sällan denna till konstnärerna. Miljöpartiet vill därför stärka följerätten med ökad transparens och en skarpare administrativ ordning. Det skulle inte bara skapa bättre villkor för konstnärerna, utan också för den seriösa konsthandeln, som idag tvingas konkurrera med mindre nogräknade aktörer.
Miljöpartiet vill också inrätta en Konstnärsfond finansierad genom att en avgift tas ut när äldre konstverk, som inte längre omfattas av upphovsrätten, säljs vidare. Det är ett system som redan finns i Norge och som i praktiken innebär att gamla mästare hjälper till att finansiera samtidskonsten. Även detta är något som också gynnar konsthandeln på sikt, eftersom det förbättrar förutsättningarna för en god återväxt av ny konst.
En annan viktig bit i en nationell handlingsplan för bild- och formkonsten är att ställa krav på att alla offentligt finansierade konstutställningar ska efterleva MU-avtalet, dvs även när det handlar om kommunal eller regional finansiering. Detta bör också tydliggöras inom ramen för Kultursamverkansmodellen, som samtidigt måste stärkas genom ökad statlig medfinansiering och med ett tydliggörande kring regionernas ansvar för bild- och formkonsten.
Den så kallade enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning bör också efterlevas i högre grad. Men det går att tänka sig en omfördelning mellan geografiska områden så att så många människor som möjligt får glädje av den konstnärliga utsmyckningen. Kulturpolitiken måste alltid vila på två ben, där det ena är att ge goda förutsättningar för konstnärer och där det andra är att den konst som skapas i så hög grad som möjligt ska vara tillgänglig för många.
Niclas Malmberg, Riksdagsledamot och kulturpolitisk talesperson (MP)