Frågan om konstens nytta är konstnärernas dilemma

onsdag, maj 25, 2016
Katarina Jönsson Norling

Nyligen skrev vi en debattartikel med syfte att få fler kommuner att anta enprocentsregeln som publicerades i tidningar över hela landet. Vi fick positiv respons för vårt initiativ, men också en del kritik som menade att vi tappat bort konstens egenvärde. Det har gett mig anledning att än en gång fundera över hur vi i KRO/KIF:s namn ska och bör agera när vi argumenterar för ersättningar och uppdrag åt konstnärer.

Kan vi tala om konstens mätbara effekter utan att förlora konstens egenvärde och konstnärens autonomi? Länge har jag tyckt att svaret på frågan var rätt så enkel. Mät på, sa jag, ni som behöver siffror och mätbara resultat för att våga ta beslut om att satsa på konsten. Visa statistiken som talar om kon-stens och kulturens grundläggande betydelse i samhället! Men glöm aldrig att förutsättningen för att uppnå dessa mätbara effekter ligger i konstens egenvärde, att konsten finns och produceras i egen sak av en självständig konstnär. Jag gladdes åt siffror från Akvarell-museet i Göteborg som visade att varje krona till konst gav 20 tillbaka. Så säker var och är jag än idag på att konstens egenvärde är förutsättningen för att dessa mätbara värden ska uppstå. Men, den konstnärliga processen är känslig och konstnärens självständighet till uppdrag och uppdragsgivare är viktig.

Här finns ett dilemma: Om vi vill att det konstnärliga arbetet ska ersättas så måste någon person, med privata eller offentliga medel att styra över, ta ett beslut att lägga dessa resurser på konst. Egentligen borde vi inte behöva bevisa någonting när det gäller att satsa offentliga medel på konst. Politikernas mål beskriver redan konstens egenvärde och hur viktigt det är med en fri och självständig konstnärlig verksamhet för invånarnas kulturella välfärd. I praktiken ser vi dock stor kunskapsbrist hos beslutande politiker, och att de behöver statistik och mätbara effekter för att våga fatta rätt beslut.

Konstens värde och egenvärde har det både skrivits och pratats mycket om, det är ett intressant men svårfångat ämne. Många av oss kan ändå instämma i att oberoende av om konsten provocerar eller erbjuder skönhetsupplevelse så tillför den en dimension som samhället behöver. Konstnärerna behövs. Att översätta konstnärens arbeten i satsade kronor och ören, det är inte alltid enkelt, men en viktig uppgift för oss i KRO/KIF. 
 

Katarina Jönsson Norling,
Konstnär och riksordförande KRO/KIF

+ Att allt fler kommuner och regioner antar enprocents-regeln för konstnärlig gestaltning.
- Att staten ännu inte har ett direktiv för hur och när enprocentsregeln ska tillämpas av statliga myndigheter, verk och bolag.