Sofia Curman: ”Det enklaste och mest radikala sättet att bryta med myten om det ensamma konstnärsgeniet är att arbeta i grupp.”

torsdag, december 20, 2018
Sofia Curman
Det finns ett välkänt glapp mellan konstens starka ställning i vårt samhälle och konstnärens status i detsamma. På ett politiskt plan är majoriteten av riksdagspartierna överens om att den fria konsten är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle.

På bred politisk front är man överens om att konst förbättrar vår livskvalitet och levnadsstandard, det visade sig inte minst när riksdagen i maj i år klubbade igenom propositionen Gestaltad livsmiljö. Trots detta är medelinkomsten för svenska konstnärer 13 000 kronor i månaden; trots detta är det sällan jag hör sägas att konstnärsyrket är rätt att välja om man vill göra verklig skillnad.

För att höja konstnärernas status, och därmed deras ekonomiska och sociala villkor, borde vi tala mer om vad de egentligen bidrar med när de skapar, och hur deras idéer och arbetsmetoder har kommit att bli allt viktigare inom olika delar av samhället: Konstnärlig forskning är numera en etablerad del av den akademiska världen, pedagogiken har i decennier influerats av konstnärliga metoder, och i takt med att den offentliga konsten har fått ett uppsving tar många konstnärer också klivet in i arkitektur och stadsplanering.

I det här numret av KONSTNÄREN utforskar vi olika slags konstnärsroller, och det visar sig att det enklaste men också mest radikala sättet att bryta med myten om det ensamma konstnärsgeniet är att arbeta i grupp. Det kan vara i kollektiv med andra konstnärer, eller i projektgrupper med andra yrkesroller: klimatforskare, webbingenjörer, lärare eller arkitekter.

Än så länge sker tvärdisciplinära och samhällstillvända samarbeten nästan uteslutande på konstnärernas initiativ. Men med de utmaningar som vårt samhälle och värld står inför, som kräver nya idéer och lösningar, är jag övertygad om att konstnärsperspektivet kommer att lyftas fram och vara eftertraktat. I den statliga utredningen Konstnär– oavsett villkor, som kom i våras, står att om bara några år ska minst 35 statliga myndigheter ha en anställd konstnär. Målet är sedan
att övriga myndigheter ska följa efter. Det
är spännande att tänka på vad en konstnär skulle kunna bidra med i verksamheter som
Migrationsverket, Energimyndigheten eller
Rymdstyrelsen.