Remissvar på Region Uppsalas kulturplan för 2019-2022

Region Uppsala, enheten för Kultur och bildning
20/02/2018
Konstnärernas Riksorganisation har kommenterat utkastet på regional kulturplan för Region Uppsala 2019-2022. Läs våra 30 konkreta förslag för en ännu bättre kulturplan.

 

Konstnärernas Riksorganisation företräder 3 300 yrkesverksamma bildkonstnärer, konsthantverkare och formgivare i Sverige. Vi arbetar för konstnärlig frihet och goda villkor för bild- och formkonstnärer.
Till
Region Uppsala
Kultur och bildning
Ref: Remiss på ”Kultur i en nyskapande kunskapsregion – Region
Uppsalas kulturplan 2019-2022” (Dnr KOB2016-0163)
751 85 Uppsala
 
 
Bakgrund
Konstnärernas Riksorganisation arbetar aktivt med frågor som rör bild- och formkonsten inom kultursamverkansmodellen och vill härmed lämna synpunkter som vi hoppas kommer att uppmärksammas och arbetas in i den slutgiltiga versionen av den regionala kulturplanen för Region Uppsala 2019-2022. 
 
Konstnärernas Riksorganisation företräder fler än 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vi arbetar för konstnärlig frihet och goda villkor för bild- och formkonstnärer. I Uppsala län organiserar Konstnärernas Riksorganisation 98 professionella bild- och formkonstnärer. 
 
Remissvaret är utarbetat i dialog mellan riksorganisationen och Konstnärernas Riksorganisation Uppsala län som har diskuterat kulturplanen på ett av sina styrelsemöten. Remissen har sedan gått på internremiss till våra medlemmar i länet och inkomna synpunkter har arbetats in i den slutgiltiga versionen av remissen.
 
Inledning och bakgrund
Den fria konsten slår broar mellan tid och rum, och svarar mot ett behov hos oss människor att reflektera och förstå oss själva, världen och varandra. ”Vitaliteten i den konstnärliga kreativiteten är nödvändig för utvecklingen av levande kulturer och för att demokratiska samhällen ska kunna fungera.”, som FN:s särskilda rapportör för kulturella rättigheter Farida Shaheed (2013) uttrycker det i rapporten ”Rätten till konstnärlig frihet och kreativitet”. I linje med detta slår den svenska grundlagen (Regeringsformen § 2) fast att den enskildes kulturella välfärd ska vara ett av tre ”grundläggande mål för den offentliga verksamheten”.
 
Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Detta innebär fler möjligheter att utveckla förutsättningarna och forma framtiden för det regionala konstlivet. Ett vitalt och utforskande konstliv kräver att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor. När vi i vårt remissvar talar om konstnärer handlar det om yrkesverksamma bild- och formkonstnärer som arbetar med ett brett spektrum av konstnärliga uttryck, exempelvis måleri, skulptur, videoverk, performance, konsthantverk och formgivning. 
 
Konstnärsnämndens rapport ”Konstnärernas demografi, inkomster och sociala situation”   från 2016 visar att medianinkomsten för gruppen bild- och formkonstnärerna i Uppsala län är 12 167 kronor före skatt i månaden, trots att många konstnärer har långa akademiska utbildningar. Siffran kan jämföras med den genomsnittliga månadsinkomsten i länet som enligt SCB var 24 221 kronor (båda siffrorna rör år 2014).  Medianinkomsterna för konstnärerna i Uppsala län ligger alltså på hälften av övriga yrkesgruppers. Det är förbluffande låga inkomster i denna kvinnodominerade sektor. Av bildkonstnärerna är 57 procent kvinnor och av konsthantverkarna/form/design är 81 procent kvinnor, enligt Konstnärsnämndens rapport. 
 
Konstnärernas Riksorganisation gjorde 2014 en stor konstnärsenkät.  I den uppger nästan sex av tio yrkesverksamma konstnärer (59 %) i Uppsala län att de måste komplementsjobba med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är ett verkligt slöseri med regionens konstnärliga kompetens. 
 
Konkreta kommentarer och förslag från Konstnärernas Riksorganisation till de olika avsnitten
 
Region Uppsalas avsikter under perioden, sid 5
Det är glädjande och viktigt att Region Uppsala slår fast yttrandefriheten och principen om en armlängds avstånd i sina avsikter. I den partienkät  som Konstnärernas Riksorganisation och sju andra bild- och formorganisationer gjort inför valet 2018 svarar samtliga riksdagspartierna och F! ”ja” på frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet”. Detta är en central del av ”principen om armlängds avstånd”. Det är också värt att notera att alla riksdagspartier anser att kulturområdet är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. Samtliga partier bekräftar även att man ska ha tillgång till ett mångfacetterat kulturutbud oavsett var man bor i landet, vilket ligger i linje med Region Uppsalas ambition att nå ut i hela länet. 
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår följande punkt under avsikterna: 
 
• ”Kulturpolitiska beslut som fattas av Region Uppsala under perioden ska ta hänsyn till jämställdhet och mångfald.”  
 
Kulturstrategiska utvecklingsområden 2019-2022, sid 9
De tre målen på sidan är relevanta och välbalanserade.
 
Det är bra att regionen slår fast att konsten och kulturen har ett egenvärde. I nämnda partienkät  svarar samtliga riksdagspartier och F! ”ja” på frågan om kulturen har ett egenvärde som gör att offentliga kulturanslag inte behöver motiveras med andra politiska syften. Partierna är alltså överens om att kulturen i sig är målet. Då konsten får vara fri, skapas även förutsättningar för mervärden inom andra områden. 
 
Mål: ett rikt konstliv i en nyskapande region, sid 10
Punkten ”Underlätta för professionella kulturskapare att verka i länet”, borde förtydligas. 
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår att punkten förtydligas på följande sätt: 
”Underlätta för professionella kulturskapare att verka i länet genom bättre ekonomiska villkor och förutsättningar”.
 
Under kulturplaneringsperioden ska Region Uppsala, sid 10 
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår följande tilläggspunkter:
 
• Öka informationen/kommunikationen om konstturnéerna både inom de kommuner som evenemangen sker i men också i hela regionen. På det sättet tillgängliggörs kulturutbudet både för invånare och presumtiva besökare. Här kan det vara av vikt att stödja de mindre kommunerna genom att uppmärksamma och sprida information bredare. Kommunikationsplaner ska tas fram i samband med utåtriktad kulturverksamhet.
• Samverka om ”utställnings/konstplatser” i alla kommuner i regionen i syfte att tillgängliggöra fler platser för kulturutövare i regionen och stimulera fler samarbeten och utbyten mellan kommunerna. 
• Utreda möjligheten för en högre konstnärlig utbildning i länet. Det skulle öka intresset för konsten och stimulera nyskapande. Utredningen bör även se över möjligheten att ha program för konstnärlig forskning och en breddad artist in residens-verksamhet i regionen.
• Utarbeta en handlingsplan för bild- och formkonsten. 
 
Bild- och formkonst, sid 19
Det är bra att kulturplanen i sin beskrivning av området även tar in vad som händer på nationell nivå. Riksdagens beslut om att ”professionell bild- och formverksamhet” ska vara ett eget ändamål inom kultursamverkansmodellen, innebär även en möjlighet till stärkt statlig finansiering för de regioner som levererar planer och strategier för hur bild- och formkonsten ska utvecklas i regionen utifrån det nya ändamålet. Här borde Region Uppsala därför utveckla texten. En relevant samverkan om konstverksamheten i regionen börjar med en analys och kartläggning av förutsättningarna i kommunerna. 
 
Det är i sin hemkommun som barn, ungdomar och vuxna oftast möter konst i sin vardag. Det kan vara en konstnärlig gestaltning på en skolgård, ett torg, ett äldreboende eller på en utställning inrymd i biblioteket, visad på ett galleri eller i en konsthall. Det lekfulla skapandet börjar redan i förskoleåldern och fortsätter upp genom skolåldern för att sedan finnas med som en kreativ förmåga eller ett intresse för konsten hos den vuxna människan. I juni 2017 lanserades Årets konstkommuner 2017, en rikstäckande kommunundersökning för konstområdet. Tydligt är att det finns stora utmaningar i kommunerna i Region Uppsala, och flera av kommunerna tycks ha svårt att få resurserna att räcka till. Regionen kan ta stöd i manualen ”Så kan kommunen kvalitetssäkra sin konstpolitik”, som Konstnärernas Riksorganisation har tagit fram utifrån den rikstäckande kommunenkäten. I den finns goda exempel från hela landet, metoder, tips och checklistor för en bra konstverksamhet. Den kan mycket väl användas som grund för kartläggning, fortbildningar och workshops i syfte att utveckla strategiska och relevanta strategier och handlingsprogram för bild- och formkonsten.
 
Sex av tio kommuner svarar ja eller delvis på frågan om de tillämpar en mångfalds- och jämställdhetsplan inom konst- och kulturområdet. Fyra av tio har inte en sådan. Även villkoren för konstnärerna skiljer sig åt mellan kommuner. Bara en tredjedel av kommunerna (30 %) svarar entydigt att de använder sig av MU-avtalet vid utställningar i egen regi. Nästan hälften (46 %) svarar att de inte använder sig av MU-avtalet. Bara sex procent av kommunerna ställer krav på att MU-avtalet ska tillämpas när de ger bidrag till andra arrangörer. En tredjedel av kommunerna (30 %) svarar ja eller delvis på frågan om de har någon form av stöd till ateljéer eller kollektivverkstäder för konstnärer. Hälften av kommunerna har inte slutit ett avtal med Bildupphovsrätt i Sverige om användandet av konstbilder på webb eller i trycksaker. Bara 15 procent av kommunerna svarar entydigt ja på frågan om de har policy för att garantera konstnärer deras konstnärliga frihet, exempelvis principen om en armlängds avstånd. Sju av tio kommuner svarar anmärkningsvärt nej på den frågan. Här finns ett gap mellan hur kulturpolitiken fungerar på kommunnivå och vad riksdagspartierna uttrycker på nationell nivå. 
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår: 
- Att Uppsala konstnärsklubb nämns bland aktörer i första stycket under rubriken Bild- och formkonst, ”som ansvariga för verksamheten vid Galleri 1 och Å-huset samt Barnens Å-hus i Walmstedtska gården”. 
-  Att en ny rubrik och följande stycke läggs in före rubriken ”Satsning: Breddad plats för konst”
”Satsning: Handlingsplan för bild- och formkonsten
Konstnärsnämndens rapport Konstnärernas demografi, inkomster och sociala situation   från 2016 visar att medianinkomsten för gruppen bild- och formkonstnärer i Uppsala län är 12 167 kronor före skatt i månaden, detta trots att många konstnärer har långa akademiska utbildningar. Siffran kan jämföras med den genomsnittliga månadsinkomsten i länet som enligt SCB var 24 221 kronor (båda siffrorna rör år 2014).  Medianinkomsten för konstnärerna i Uppsala län ligger alltså på hälften av övriga yrkesgruppers. En fjärdedel (26 procent) av konstnärerna i Uppsala län uppger att de tvingats tacka nej till att medverka i en utställning för att ersättningen och villkoren varit så dåliga att de inte har haft råd att medverka, och 73 procent svarar att de vid utställningar inte fått utställningsersättning enligt MU-avtalet .  Sammantaget visar siffrorna en mycket oroväckande situation för regionens konstliv och siffrorna bör tas på största allvar. Här behövs analys både över hur konstnärernas inkomster kan öka och hur kostnader kan sänkas (exempelvis arbetslokaler med humana hyreskostnader).  Årets konstkommuner 2017  visar på stora kommunala utmaningar inom bild-och formkonstområdet, och manualen ”Så kan kommunen kvalitetssäkra sin konstpolitik” ger vägledning för hur konstverksamheten kan stärkas. Med utgångspunkt i dessa ska regionen göra en kartläggning av behov och utmaningar, vilket ska leda fram till en handlingsplan för bild- och formkonsten. 
 
Satsning: Breddad plats för konst, s 19-20
Sedan ett flertal år har det satsats på feriearbete inom dans. Denna vidsynta satsning bör utökas att gälla även bildkonst och konsthantverk. 
 
Ett konstmuseum med regionalt uppdrag att visa samtida konst saknas ännu i länet. Uppsala konstmuseum har för närvarande ett kommunalt uppdrag och Upplandsmuseet har inte något uppdrag att visa samtidskonst. Konstmuseet i Uppsala med sin samlade kompetens borde få i uppdrag att samarbeta mer med andra kommuner i Uppsala län och på så sätt bli en motor för konstlivet i hela Uppsala län. Konstmuseet borde få samma status som Uppsala stadsteater när det gäller att vara ett nav i regionen.
 
Flera spännande förslag finns i den nya förstudien ”Framtida konstverksamhet i Uppsala kommun” av Jane Nilsson Text & Kommunikation. Den föreslår en ”utvecklad strategisk samverkan inom samtidskonst mellan Uppsala kommun och Region Uppsala”. 
 
”Uppsala kommuns dominerande ställning i regionen gör det naturligt att utifrån en strategisk position axla en regional roll och ansvar inom konst, med tyngdpunkt på samtidskonst. Regional synlighet är central för ökad relevans på den nationella kulturpolitiska och konstpolitiska nivån. Kulturplaneprocessen inför regional kulturplan 2019–2022 är en lämplig plattform för ett strategiskt utvecklingsarbete inom samtidskonst. Uppsalas kulturnämnd har i remissyttrande till Kulturdepartementet uttryckt att man ser positivt på att bild- och formområdet blir ett nytt verksamhetsområde inom kultursamverkansmodellen. Kulturnämnden skriver att man gärna ser ett regionalt uppdrag till Uppsala konstmuseum för att arbeta långsiktigt med bild- och formområdet i regionen.”
 
Samverkan skulle, står det i rapporten, med fördel ske: 
- inom konstpedagogik för barn och unga, såväl skolverksamhet som öppen verksamhet, 
- inom plats- och situationsspecifik konst där koncept och kunnande utvecklats av konstkonsulentfunktionen i region Uppsala samt
- när det gäller konstnärsresidens.
 
Konstkuben är ett mycket lyckat projekt som kunde utvecklas till flera kuber eller platser/rum för att visa/presentera konst och konstnärskap.  De mindre kommunerna kan stärkas genom att samarbeta kring residens och konstkuben, exempelvis i norduppland finns en god utvecklingspotential för detta, då det där redan finns residens.
 Regionen behöver gå in och stödja de små kommunerna. Där behövs satsningar på t ex Konstkuben, residens, workshops för unga i olika konstnärliga tekniker. 
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår att: 
- Avsnittet Satsning: Breddad plats för konst, s 19-20 utvecklas vad gäller Konstkuben och samverkan mellan Region Uppsala och Uppsala konstmuseum enligt ovan.
 
Fler förslag till ovan kommentarer finns under rubriken Region Uppsalas prioriteringar 2019-2022. 
 
Främjande av bild och form, sid 20
Konstnärernas Riksorganisation rekommenderar regionen att i dialog med kommunerna prioritera och utveckla arbetet med den konstnärliga gestaltningen av offentliga livsmiljöer. I en tid då det byggs mycket i kommunerna är det en strategisk insats för att fler invånare ska kunna ta del av professionell konst i sina vardagsmiljöer. En procent av byggprojektens budget är en liten insats med tanke på de stora samhälleliga värden dessa investeringar genererar under årtionden framöver för hela regionen. Genom enprocentregeln får regionen och kommunerna en mekanism som år för år säkerställer att våra offentliga rum berikas med konstnärliga och existentiella kvaliteter – vi skapar livsmiljöer med omtanke om hela människan. Den tillför ytterligare en dimension i de offentliga miljöerna och ger oss levande rum för mänskliga möten. Statens Konstråd (2017) : 
 
”Offentlig konst utgör en självklar del av samhällets gestaltade livsmiljöer. Den finns integrerad både i våra viktigaste offentliga rum och i våra vardagsmiljöer där den skapar årsringar av betydelse. Likt god arkitektur bidrar konsten till att skapa intressanta, harmoniska och väl gestaltade platser. Genom sitt fria utrymme erbjuder konsten också möjligheter till starka upplevelser, reflektion och dialog för dem som använder stadens gemensamma rum. Historiskt och i nutid har konstnärer spelat en viktig roll i gestaltningen av gemensamma platser och bidragit till unika boendemiljöer runt om i landet.” 
 
Den offentliga konsten utgör en del av vår yttrandefrihet och är ett av de mest tillgängliga konstnärliga kulturuttryck vi har i samhället. För många barn är den offentliga konsten, exempelvis i en lekpark, det första mötet med konsten. Den offentliga konsten visar att vi alla omfattas av samhällets omsorg. Myndigheten Konstnärsnämnden skriver i sin utvärdering av enprocentsregeln för konstnärligt gestaltning av offentlig miljö (dec 2013) att ”all offentlig verksamhet har ett ansvar för att den offentliga konsten integreras i samhällsmiljön”.
 
Här skulle fler aktörer, såväl alla kommuner i länet som både allmännyttiga och privata byggherrar och fastighetsbolag tillämpa enprocentsregeln. Göteborg är den kommun som kommit längst i det här genom att skriva in enprocentsregeln i markanvisningarna. På så sätt delas ansvaret för de konstnärliga gestaltningarna mellan allmännyttiga bolag och privata exploatörer vilket borgar för konkurrensneutralitet mellan bolagen och att invånarna får likvärdig tillgång till offentlig konst. Det bidrar till att öka kvaliteten i livsmiljöerna och skulle göra hela Region Uppsala intressantare att bo i, verka i och besöka. 
 
Årets Konstkommuner visar att många mindre kommuner inte tillämpar enprocentsregeln. I något mer än var fjärde kommun (27 %) tillämpas enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar av offentliga miljöer konsekvent, vilket leder till nya offentliga konstverk vid ny-, om- och tillbyggnationer i offentliga miljöer. En lika stor andel av kommunerna tillämpar enprocentsregeln som en rekommendation eller mål. I två procent av kommunerna gjordes det 18 eller fler nya konstnärliga gestaltningar under 2015-2016. I fyra av tio kommuner blev det under samma period inte ett enda nytt offentligt konstverk. I 23 procent av kommunerna saknade man år 2016 en budget för att köpa in lös konst till de kommunala lokalerna medan det i 17,5  procent av kommunerna fanns en budget på över 100 000 kr. Ett skäl till det här är att många mindre kommuner med små administrativa enheter saknar kompetens och resurser att arbeta med offentlig konst, ett annat är att kommuner saknar tydliga regelverk för när och hur regeln ska tillämpas. 
 
Region Uppsala borde ta inspiration från Region Skåne som nu satsar pengar på en förstudie som ska: 
”innehålla en kartläggning över hur det ser ut idag i de 33 skånska kommunerna när det gäller hantering av offentlig konst. Den ska ge svar på frågor om de skånska kommunernas konstpolicy och riktlinjer för hantering av offentlig konst. Den ska också undersöka kommunernas behov av kunskap om och stöd för upphandling, inköp och förvaltning av offentlig konst. Även en omvärldsanalys från 2-3 andra regioner ska ingå och presentera deras arbete med offentlig konst.”
 
Sista meningen i första stycket ligger fokus bara på att motverka åldersdiskriminering. Här finns ju även andra viktiga diskrimineringsgrunder.
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår att sista meningen i första stycket utvecklas till följande:
- ”Ett ökat fokus ligger på projekt som når länets alla invånare och som ökar tillgänglighet och delaktighet och motverkar diskriminering inom konstområdet.”
 
Region Uppsalas prioriteringar 2019-2022, sid 20-21
Punkterna är relevanta och strategiska, men här finns några punkter som borde utvecklas.
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår (i linje med skrivningen ovan under rubriken Satsning: Breddad plats för konst, s 19-20) att det i kulturplanen slår fast att:
- Feriearbetet med dans utökas att även gälla bild/konst och konsthantverk. 
- En dialogprocess inleds med Uppsala kommun om ett breddat samverkansuppdrag på länsnivå för Uppsala konstmuseum. 
 
Den sista punkten i listan är lite bakvänd. Prioriteringen bör vara handlingsplanen och till grund för den ska ligga en kartläggning.
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår att sista punkten omformuleras till följande:
- ”Utarbeta en handlingsplan för bild- och formkonsten i länet för att få gemensamma mål och strategier för professionella konstnärer, utställningsarrangörer och kommunala verksamheter inom området. Till grund för detta ska en kartläggning göras av de professionella bild- och formkonstnärernas arbetsvillkor i länet.” 
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår att följande punkter läggs till för att stärka arbetet med den offentliga konsten:
 
• Kartlägga arbetet och utmaningar med den offentliga konsten i regionens kommuner.
• Utarbeta metoder/riktlinjer i dialog med regionens kommuner för hur arbetet med enprocentsregeln i stadsplaneringen ska gå till. Hög kvalitet säkras genom att den konstnärliga sakkunskapen tas tillvara i hela planerings- och projektcykeln och att bild- och formkonstnärer anlitas i utformningen av den offentliga miljön redan i planeringsstadiet. Ambitionen är att enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning i största möjliga mån tillämpas i länet även när privata byggherrar bygger flerfamiljshus och infrastruktur i regionen. Region Uppsala ska stödja kommunerna med metodutveckling och riktlinjer för hur enprocentsregeln kan skrivas in i markanvisningspolicy, markanvisningar, exploateringsavtal, gestaltningsprogram och detaljplaner samt metoder för att konkret arbeta med de konstnärliga gestaltningarna och inköpen av dessa.
• Regionens kompetensutveckling om enprocentsregeln utökas till att inkludera offentliga och privata fastighetsägare och byggherrar. 
 
Kulturskapares villkor, sid 23-24
Det är glädjande och viktigt att Region Uppsala bidrar med kunskap och tillämpning av MU-avtalet vid länets institutioner och utställningsarrangörer. Det här en av de största kulturpolitiska utmaningarna vi har i landet, att bild- och formkonstnärerna inte erhåller betalt för sin arbetstid vid utställningar. Avsnittet borde därför stärkas upp och MU-avtalet diskuteras mer ingående. Det saknas en mer djupgående analys av hur regionen ska bidra till att bild- och formkonstnärernas villkor vid utställningar kan stärkas. 
 
Knivsta svarar att de inte tillämpar MU-avtalet och flera av de andra kommunerna har inte svarat på frågan i Årets konstkommuner 2017. Av svarande utställningsarrangörer i länet i MU-barometern 2015 är det ingen som säger att de betalar konstnärerna för deras arbetstid, enligt MU-avtalet. Med tanke på bild- och formkonstnärernas extremt låga inkomster, bör det här vara en huvudutmaning för Region Uppsala. 
 
Idag tvingas professionella konstnärer att arbeta gratis vid utställningar i regionen. På så sätt subventionerar konstnärerna arrangörerna genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får oftast bara ersättningen för visningen av verken, inte för all den tid som läggs ned på arbetet med en utställning. Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna.
Regionen måste budgetera för att konstnärerna ska få skäliga villkor och arbeta för att kommunerna arbetar aktivt med skäliga ersättningar. Genom det nya ändamålet ”professionell bild- och formverksamhet” är bild- och formkonsten inte längre bara ett främjandeområde inom Kultursamverkansmodellen. Fokus bör även ligga på konstnärlig produktion. Genom att tydligt prioritera detta i regionens egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel. Region Uppsala borde inspireras av Region Västra Götaland som har insett att det är orimligt att konstnärer ska arbeta gratis och därför årligen, i ett första steg, satsar en miljon kr extra bara för att finansiera medverkansersättning hos ett tiotal utställningsarrangörer.  Konsthallen Bohusläns museum skriver i en kommentar till Västra Götalandsregionen: ”Medverkansersättning ger en betydligt bättre möjlighet till en mer seriös nyproduktion och konstnärerna har tagit fram nya verk inför utställningen. Konstnärerna fick bättre betalt än de annars skulle fått. Troligtvis hade vi inte kunnat ersätta dem för att ta fram nya verk om vi inte fått medverkansersättningen.” 
Vi skulle gärna se att kulturplanen utvecklade hur man planerar att bidra till att MU-avtalet tillämpas av utställningsarrangörer i länet. I rapporten till MU-barometern 2015  fick två konstnärer som ställde ut vid en kommunal respektive regional utställningsarrangör räkna på sitt kulturbidrag till kommunen/regionen genom att räkna ut sina verkliga kostnader för sitt arbete med utställningen. Vid den kommunala konsthallen blev konstnärens kulturbidrag till konsthallen 180 000 kr då arbetstiden räknades. Vid länsmuseet blev konstnärens kulturbidrag 387 000 kr.
 
På Konstnärernas Riksorganisations hemsida finns 17 skäl för att tillämpa MU-avtalet för att konstnärerna ska få skäliga ersättningar . På hemsidan finns också praktiska verktyg såsom mallar för avtal och budgetering för konstnärers medverkansersättning, tabeller för utställningsersättning med mera.  
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår att regionen utvecklar texten om MU-avtalet i kulturplanen med: 
Konkreta strategier och metoder som visar på hur regionen ska verka för att utställare i regionen ska tillämpa MU-avtalet och arvodera konstnärerna för deras arbetstid. 
 
 
Region Uppsalas prioriteringar 2019-2022, sid 25
Nedan tilläggspunkter skulle borga för ett varaktigt arbete med att utveckla regionens arbete med konstnärers villkor.
 
Mot bakgrund av ovan föreslår Konstnärernas Riksorganisation att regionen lägger till följande prioriteringspunkter i kulturplanen:
 
• Utarbeta en regional åtgärdsplan för hur MU-avtalet ska kunna tillämpas av regionens utställningsarrangörer och i de kommunala utställningsplatserna.
• Införa en regional MU-avtalspott till vilken arrangörer i regionen kan söka medfinansiering för att bild- och formkonstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för sin arbetstid.
• Årligen redovisa hur MU-avtalet (både utställnings- och medverkansersättningen inklusive ersättningar för konstnärers arbetstid) har tillämpats bland utställningsarrangörer inom Uppsala län. 
 
Mål: en attraktiv livsmiljö i en växande region, sid 41
En genomtänkt och ambitiös konst- och kulturpolitik grundas i att det finns policydokument och planeringsmetoder som kan ge stöd för prioriteringar och satsningar på kultur och konst. Vill regionen och kommunerna skapa utrymme för kulturen och konsten bör man få in kulturperspektiven redan i samhällsplaneringen. Tydliga styrdokument från den politiska nivån ger förvaltningarna mandat och förutsättningar för att ta initiativ. Av de kommuner som i Årets Konstkommuner svarat på frågan om de har en policy eller strategi för att skapa en samhällsutveckling som genomsyras av kultur svarar mindre än två av tio kommuner (17 %) ja. En tredjedel av kommunerna svarar delvis. I kommentarsfälten hänvisas exempelvis till att kulturen nämns som en del av en övergripande plan eller så håller man på att ta fram ett styrdokument som avser att integrera kultur och konst i samhällsplaneringen. Hälften av kommunerna saknar en strategi för att kulturen ska integreras i samhällsutvecklingen, ofta är det de mindre kommunerna som saknar resurser och tid att satsa på att få med kulturen i planeringsprocesserna.
 
 
Kultursamverkansmodellens själva grundstomme är samverkan. Region Uppsala skulle kunna samverka och stödja de kommuner som är intresserade med kompetens och resursstöd, exempelvis för att kunna utveckla metoder för att kulturen ska finnas med i samhällsplaneringen (se exempel på cultural planning på Boverkets hemsida) och i arbetet med konstnärliga gestaltningar i offentliga livsmiljöer.  White Arkitekter föreslår en tredelad planeringsmodell och har även tankar på en så kallat kulturytefaktor för att säkra att kulturen finns med. Här skriver Konstnärernas Riksorganisation och White Arkitekter en gemensam debattartikel på temat : ”Med en genomtänkt stadsplanering kan landets växande kommuner bli mer kulturtäta. Men saknas styrinstrument som ser till att kulturen tänks in i planeringsprocessen försummas ofta bibliotek, konsthallar, kulturhus, replokaler, ateljéer etc.” 
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår att en tilläggspunkt under rubriken Under kulturplanerperioden ska Region Uppsala:
 
• I dialog med kommunerna verka för och erbjuda verktyg som säkerställer att kulturen och konsten finns med i samhällsplaneringen och bebyggelseutvecklingen i hela länet.
 
Kultur och regional utveckling, sid 42
Några av landets kommuner har satsat på biennaler som ett sätt både öka intresset för den samtida konsten och stärka besöksnäringen. Open Art i Örebro är ett exempel där konsten har engagerat en hel stad och lockat konstnärer och besökare från hela världen. Region Uppsala borde utreda möjligheterna för ett större konstevenemang som genomförs med viss regelbundenhet, särskilt med tanke på det nya ändamålet ”professionell bild- och formverksamhet” i Kultursamverkansmodellen.
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår följande tilläggspunkt under rubriken Region Uppsalas prioriteringar 2019-2022
 
• Utreda möjligheten för ett större återkommande samtida konst-evenemang inom bild- och formkonsten i länet.
 
Konst i det offentliga rummet, sid 43
Det är bra att regionen implementerar enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar. Regionen bör fortsätta verka för att stärka konstnärers medverkan i stadsplanerings- och stadsutvecklingsprocesser, då det skapar förutsättningar för konstnärliga perspektiv redan i planeringsfasen och att livsmiljöer med hög kvalitet skapas. 
 
Det finns en ökande insikt om att väsentliga värden tillförs våra livsmiljöer när en konstnärlig gestaltningsidé finns med redan i planeringsstadiet av ett byggprojekt. De tre hållbarhetsdimensionerna (den ekologiska, sociala och ekonomiska) måste sammanlänkas med en kulturell dimension för att vi ska få en hållbar utveckling av våra livsmiljöer. Så här skriver Statens Konstråd i sin Rapport om den offentliga konstens roll för boendemiljöer (2017) : 
 
”I takt med att den offentliga konsten har utvecklats har konstnärer också klivit in i stadsutvecklingsprocesser. Konsten har blivit en del av den fysiska planeringen. Konstnärlig kompetens anlitas inte bara i utförandefasen, utan också i planfaserna och på sätt garanteras långsiktiga konstnärliga värden. När konstnärer involveras i stadsutvecklingsprocesser bidrar det ofta till att skapa ett helhetsperspektiv. Det kan handla om att skapa verklig dialog för att komma fram till var ett bostadsområde bör förtätas, om att påverka utformningen av en hel bro, eller som i Kiruna om att omvandla materialet från rivna bostadshus till minneslandskap för de som där levde sina liv.”
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår att Region Uppsala i kulturplanen slår fast procentregeln i prioriteringarna för 2019-2022 och förtydligar ambitionen att få in konstnärerna tidigt i processen:
 
• Fortsätta att anslå minst en procent av projekt- och byggnadskostnaden till konstnärlig gestaltning.
• Säkerställa att konstnärer finns med tidigt i planeringsprocessen för att skapa konstnärliga värden i hela plan- och bebyggelseutvecklingen och kostnadseffektiva lösningar på gestaltningar av livsmiljöerna. 
 
Digitalisering, sid 45-46
Digitaliseringen skapar stora möjligheter, även för upphovspersoners inkomster. Relevanta satsningar på digitaliseringens möjligheter bör även inkludera kunskap om upphovsrätten.
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår ett tillägg (gråmarkerat) till en av Region Uppsalas prioriteringar 2019-2022:
 
• Stödja intern och extern kompetensutveckling som belyser digitaliseringens och upphovsrättens möjligheter och utmaningar.
 
Budget 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår att: 
• Det inför 2019 planeras och budgeteras för att regionen ska kunna ta fram en strategi/ handlingsplan för bild- och formkonsten med konkreta åtgärdsförslag.
• Det ställs krav på att regionala utställningsarrangörer och arrangörer som erhåller regionala medel tillämpar MU-avtalet fullt ut, det vill säga att det förutom utställningsersättning även ska förhandlas och utbetalas medverkansersättning, vilket inbegriper konstnärens omkostnader och arbetstid för att producera utställningen. Konstnärernas ersättningar ska finna budgeterade i särskilda poster.
• En regional MU-avtalspott införs, till vilken alla arrangörer i länet kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar, inklusive ersättning för sin arbetstid.
• Region Uppsala budgeterar för att ha kompetens och resurser för att kunna stödja kommunerna i att utveckla riktlinjer/metoder för implementeringen av enprocentsregeln, och eventuellt vara behjälplig vid inköp av offentlig konst om mindre kommuner saknar kompetens/resurser att själva göra det. 
• Region Uppsala ökar transparensen i budgeten så att det framgår hur stor andel som når konstnärerna som producerar kulturutbudet.
 
 
 
Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något och att ni reviderar utkastet på kulturplan utifrån våra förslag.
 
Vänliga hälsningar
 
Kajsa Haglund, konstnär och ordförande för Konstnärernas Riksorganisation i Uppsala län
Eva Månsson, verksamhetsledare för Konstnärernas Riksorganisation 
 
Konstnärernas Riksorganisation 
Växel: 08 54 54 20 80
Adress: Hornsgatan 103, 9 tr, 117 28 Stockholm
Nyhetsbrev: www.kro.se/nyhetsbrev
 
Konstnärernas Riksorganisation företräder 3 300 yrkesverksamma bildkonstnärer, konsthantverkare och formgivare i Sverige. Vi arbetar för konstnärlig frihet och goda villkor för bild- och formkonstnärer.