Debatt i GP: Konst och kultur måste med i stadsplaneringen

FÖRFATTARE: 
Katarina Jönsson Norling, Monica von Schmalensee m fl
Datum: 
onsdag, november 15, 2017
PUBLIKATION: 
Göteborgs-Posten
Likt god arkitektur utgör offentlig konst en självklar del av samhällets gestaltade livsmiljöer. Regeringen måste se till att kulturen och konsten integreras i stadsplaneringen på ett betydligt bättre sätt än i dag, skriver Konstnärernas Riksorganisation och White Arkitekter.
 
I nio av tio kommuner råder ett underskott på bostäder och till år 2025 ska 700 000 nya bostäder byggas över hela Sverige. När städer förtätas sker det på bekostnad av kultur och platser för möten. Förväntningarna är därför höga på propositionen om gestaltad livsmiljö som regeringen presenterar den 30 november. Det är av största vikt att regeringen i den presenterar en ny politik som säkerställer kulturens plats i framtidens stad.
"Regeringen kan och bör i sin proposition (för gestaltad livsmiljö) se till att kulturen och konsten integreras i stadsplaneringen och gestaltningen.
Likt god arkitektur utgör offentlig konst en självklar del av samhällets gestaltade livsmiljöer. Där den finns integrerad i våra gemensamma rum bidrar den till reflektion och upptäckarglädje hos invånare. Konsten är bärare av minnen, och en katalysator för samtal, tankar och perspektivförskjutningar. Den offentliga konsten är dessutom ett av de mest tillgängliga konstnärliga uttryck vi har i våra vardagsmiljöer. 
 
Gestaltning av gemensamma miljöer bör skapas genom ett helhetsperspektiv som omfattar arkitektur, konst, form och design, samt platsers kulturhistoriska och sociala perspektiv. En väl gestaltad plats är inte bara konstnärligt och estetiskt tilltalande. Utformningen skapar också förutsättningar för möten och meningsfulla konstupplevelser för människor. 
 
Ett färskt exempel är Nya Karolinska i Solna, där konstnärerna kommit in i ett tidigt skede i projekteringsfasen, vilket förstärkt konstens möjligheter i sjukhuset. Som Sebastian Johans skriver i en recension: ”Andreas Erikssons återhållet expressionistiska landskap av skog och sten (skapar) en varm värdighet, vilket är precis vad både byggprojektet och rummet behöver. Färgernas trygga jordighet ger den kliniska lokalen en skön känsla av mänsklighet…”.
 
Bild- och formkonsten i Nya Karolinska är ett resultat av enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning - en av de tydligaste och mest effektiva kulturpolitiska idéerna någonsin i Sverige och internationellt. Skälet är enkelt: alla förstår principen att minst en procent av projektbudgeten för en ny-, till- eller ombyggnation ska investeras i att konstnärligt gestalta en byggnad, ett torg eller annan offentlig livsmiljö.
 
Trots att enprocentsregeln första gången antogs av riksdagen redan 1937 är den i dag mest levande i många av landets kommuner och landsting. I Konstnärsnämndens rapport Ingen regel utan undantag (2013) framgick att enprocentsregeln tillämpas i liten utsträckning av statliga bolag, verk och myndigheter. Om ambitionen är att ännu fler kommuner och privata exploatörer ska tillämpa regeln är det avgörande att staten agerar förebildligt.
 
Den stora kulturpolitiska partienkäten inför valet 2014 visade att samtliga riksdagspartier anser att kulturen är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. En politik för gestaltad livsmiljö bör, om den ska bli relevant, inte bara handla om hur det byggs och gestaltas utan även om vad som planeras. 
 
Med en genomtänkt stadsplanering kan landets växande kommuner bli mer kulturtäta. Men saknas styrinstrument som ser till att kulturen tänks in i planeringsprocessen försummas ofta bibliotek, konsthallar, kulturhus, replokaler, ateljéer etc. Kartläggningen Årets Konstkommuner 2017 visar att knappt två av tio kommuner (17 procent) har en policy eller strategi för att skapa en samhällsutveckling som genomsyras av kultur. 
 
Kommuner har kraftfulla styrmedel för stadsutvecklingen. Parkeringsnorm och grönytefaktor är etablerade riktvärden när bostadsområden och städer planeras. Kulturen kan mycket väl hanteras på ett liknande sätt för att stärka dynamiken, livskraften och sammanhållningen i våra samhällen. 
Behovet är stort av tvärdisciplinärt samarbete mellan de gestaltande verksamheterna. Den nya politiken på området kan och bör bli en katalysator för demokrati- och kulturfrämjande livsmiljöer.
Regeringen kan och bör i sin proposition se till att kulturen och konsten integreras i stadsplaneringen och gestaltningen enligt följande:   
• Anta en bred definition av gestaltad livsmiljö som omfattar arkitektur, konst, form, design samt platsers kulturhistoriska och sociala perspektiv, och modernisera Plan- och bygglagen så att bebyggelseutvecklingen formas utifrån detta helhetsperspektiv.
• Presentera ett statligt direktiv för när och hur enprocentsregeln ska tillämpas.
• Underlätta för kommunerna att skapa kulturtäta livsmiljöer genom att föra ett resonemang om planeringsverktyg som kulturytefaktor och cultural planning.
 
Behovet är stort av tvärdisciplinärt samarbete mellan de gestaltande verksamheterna. Den nya politiken på området kan och bör bli en katalysator för demokrati- och kulturfrämjande livsmiljöer.
 
Katarina Jönsson Norling, Konstnär och riksordförande för Konstnärernas Riksorganisation
Monica Von Schmalensee, Arkitekt , partner och VD på White
Sanna Svedestedt Carboo, Konsthantverkare och vice riksordförande Konstnärernas Riksorganisation, KRO